Minnen
Alla helgons dagen idag, en dag då man tänker på de som lämnat jordelivet,
de som lever kvar som minnen i ens liv. Liksom många andra sänder jag idag
en tanke till de människor som spelat en viktig roll i mitt liv, de människor som
saknaden är stor efter, de människor jag fick träffa och det faktum att jag fick se
en bit av deras vackra själar.
En tanke till de som fick återvända till himlen lite tidigare än man tänkt, och även
en tanke till de som funnits där större delen av ens liv men vars tid var förbi.
Livet är rätt skört. En av avigsidorna med att vara sjukskötare, är att man tar farväl
till en hel del människor. De senaste tre åren har jag haft glädjen att få lära känna en
hel del fantastiska människor, som för alltid kommer att finnas i mitt minne. Jag tänker
ofta på de djupa samtal man haft med dem, visdomarna de har delat med sig, de gånger
man bara suttit vid deras sida, utan att säga ett ord men en gemensam förståelse för att
tystnaden säger allt.
Jag har även tänkt en hel del på min storasyster, som jag tyvärr aldrig fick riktigt lära
känna, jag har tänkt en hel del på min farmor och farfar som jag aldrig hann träffa, jag
har tänkt en hel del på min mormor och morfar, som funnits i större delen av mitt liv och
som alltid varit extremt viktiga för mig. Jag har tänkt på mina patienter som jag fick vårda
i deras slutskede av livet. Jag har även tänkt på detta, då jag iår förlorade en vän, som
kom att blev mig nära, Amanda även du fattas mig.
Att inte längre ha dessa människor fysiskt omkring oss, gör ont och är inte lätt, men
jag är glad att jag har kvar alla minnen. På det sättet lever alla dessa människor vidare,
från tidevarv till tidevarv.
___________________________________________________
Ibland händer det mest oväntade,
ett nytänt ljus blåses ut.
De vackra minnena de lever kvar,
fastän saknadens vindar ihärdigt drar.
Dock svårt att acceptera att dagarna går,
att världen fortsätter från var den var igår.
Att ta farväl när livet tar slut,
att säga adjö till en början.
/CM 2016
