camillellen.blogg.se

Godmorgon,

har precis kommit iland till Finland efter en snabbvisit till Stockholm, där vi hade

en otroligt rolig arbetsdag. Japp, du läste rätt: arbetsdag. Vi hade nämligen en

inspirationsdag med otroliga och inspirerande föreläsare och fick träffa våra kollegor

vilket var superroligt!  Har fått byta tankar och erfarenheter vilket är så super i dethär

jobbet.

 

För mig var det första gången jag var med på en inspirationsdag (men definitivt inte

den sista). Jag förväntade mig att det skulle vara bra och trevligt MEN det var det ju

inte: det var helt otroligt! Jag blir lika förvånad varenda gång jag deltar i något event

med Forever, för det är alltid så mycket bättre än man förväntar sig.

 

Den roligaste punkten är nog nästan alltid Recognition, då man uppmärksammar sina

kollegor eller/och blir uppmärksammad själv. Igår fick jag äran att för första gången gå

upp på scen och motta min assistent supervisor-pin. Det är egentligen då man får känna

på hur man i framtiden får gå upp och uppmärksammas för andra framgångar man gör.

Det kändes faktiskt helt fint att stå där, motta en massa applåder, känna gemenskapen

och veta att det inte är sist gången man står där. Att bli uppmärksammad för att man valt

detta jobb. Det tycker jag känns fantastiskt. Men egentligen tror jag det är jobbet som har

valt dig, jag menar där står man och mottar en massa applåder av leende kollegor, människor

välkomnar en med, man får klappar i ryggen och en massa kramar. Vilket privilegium man 

har som har så fin gemenskap från början. Det med att jag tror att jobbet valt dig är för att jag

tror man känner på sig om det kanske är något för en. Man dras till det som passar en. 

 

 

Jag måste ju tillägga att jag har haft och har underbara kollegor i andra jobb jag haft,

men jag har aldrig fått en applåd när jag kommit till arbetet, inte heller får man  alltid ett

tack ens för att man jobbar övertid osv. Så det känns som en massiv kontrast.

 

 

___________________________________________________________________

 

 

Något som vi pratade om igår är utveckling. Det är ju så att människan måste egentligen

utvecklas ständigt. Jag kom då att tänka på mig själv, hur jag alltid gillat att utvecklas, gillat

att anta nya utmaningar och hur snabbt jag blir rastlös och uttråkad då jag inte har något att

jobba med. Som Stefan Sebö sade igår under sin föreläsning, att det är lite som naturens lag

säger: Allting måste växa, annars så dör det.  Det är ju så att förbättringar kommer av förändringar

ingenting är ju bestående. Jag tror ju hårt på detta. Man måste våga förändras, måste våga

utvecklas för det gör ju att man lever livet fullt ut.

 

Det var några tankar från mig denna morgonstund.