camillellen.blogg.se

Vaknade till vid 8-tiden imorse då alarmet från min telefon spottade ut en

tevlig ljudtrudelutt (försökt inbilla mig nu de senaste åren att lugna trudelutter

som rignsignal för alarmet gör en gladare, tveksam om det faktiskt funkar)

bestämde mig för att snooza vidare. Det var ju så skönt där under alla täcken

och i ullsockorna och all världens kläder, medan nästippen var kall. Vem vill

liksom stiga upp till denna kalla värld. Men sen började telefonen protestera

mera vilt och tjuta ut en mer vild trudelutt som får mig att vilja slå sönder

skrället varje morgon. Jag öppnade trött mina ögon och såg alla meddelanden

och alla notifikationer och nyheterna var sprängfyllda, valet höll på att avgöras.

 

Vilket val? (kanske någon enstaka oinsatt själ frågar sig), jo USAs presidentval.

Tyvärr visade ju det sig att Trump blir installerad som President i januari. Men

måste ju säga  att det har jag nästan varit säker på skulle ske, sedan jag hörde 

att en sådan typ som han var uppställd. Chattade med vänner och beklagade oss

över det inträffade. Såg flera arga blogginlägg och facebookinlägg, fyllda med hat.

Men vet ni, allt hat gjorde mig trött. Varför måste det hatas? Jag hatar personligen

ingen, eftersom det är så tungt att hysa såna starka känslor för någon, negativa

känslor dessutom. Visst finns det såna typer jag inte gillar alls, men det går inte

upp till att jag skulle hata.

 

Man får tycka och tänka vad man vill, men ibland kanske det är bäst att inte

skriva arga inlägg eller upprörda facebookmeddelanden före man lugnat ner sig.

Jag vet, inte måste man ju läsa dessa hatfyllda inlägg om man inte vill, men

tyvärr dras man lätt in i det, speciellt när man har en massa känslor inom en.

 

Jag kan inte säga att jag blev arg, eller förvånad. Jag blev mest uppgiven. Jag tänkte 

på världssituationen. Jag tänkte på allt som borde fixas och hur mycket som kan gå

åt skogen om en person med mycket makt gör felaktiga beslut.
__________________________________________________________________

Hursomhelst, efter en trumpen morgon (sorry kunde inte låta bli) så blev dagen inte

direkt bättre, här i stadin så snöar det för fulla muggar och stadsborna är ju inte riktigt

vana med snön, så snöarbetet går fruktansvärt långsamt och människor förstår inte

riktigt dethär med att anpassa körhastigheten efter vädret. Jag skulle till skolan men

givetvis så kom aldrig min buss. Jag försökte mig faktiskt på att vänta i över 1h, fick

höra att spårvagnarna till arabia var inställda också. Så efter att ha stått och blivit iskall

i en timme så traskade jag hem, tog en varm dusch och klädde på mig alla myskläder jag

hittade och åt lunch och chillade tills jag traskade iväg på eftermiddagen för att träffa en

klasskompis

 

Nu försöker jag bara bibehålla värmen här i lägenheten, med varma filtar å ullsockor och

en helmassa te. Har övervägt att sätta på ugnen en stund och öppna dörren till mitt rum,

kanske värmen skulle sprida sig då.

Imorgon blir det dags att åter ta itu med skoluppgifter direkt från morgonen. Som jag sade

till min kära far idag: jag trivs verkligen med att studera, jag längtar inte egentligen alls till

arbetet eftersom det här är något jag verkligen gillar.