camillellen.blogg.se

Hej. Jag har återigen filosoferat litegrann. Hela dagen har jag spenderat i skolan och sen

begav vi oss ut på lite pikkujoulut-celebration med klassen. Oj vad jag gillar mina klass-

kamrater det är skönt att ha så likasinnade människor omkring sig.

 

 

När vi åkte in till staden i spårvagnen så började vi prata om olika händelser och människor-

öden vi stött på i arbetslivet. Främst äldre människor som man titt som tätt träffar på akuten

främst, och konstigt nog hade flera av oss historier om äldre människor som man hittat efter

att de kanske legat på golvet i några dygn med brutet lårben etc. Jag minns själv en händelse

om en äldre dam som föll i bastun, bröt lårbenet och som slog i huvudet och låg i den stekheta

bastun. Hon blev hittad följande morgon och fick egentligen direkt läggas in på intensiven, hon

var i sådant dåligt skick. Vi började då fundera på dessa äldre människor som inte vill bli omhänder-

tagna men som man ändå oroar sig för. De som inte har någon släkt eller de som man för jämnan

ser vandra omkring planlöst och som man som den oroliga, empatiska sjukskötaren helt enkelt

oroar sig för.

 

 

Vi funderade på det att alla har kanske inte råd med hemhjälp eller helt enkelt inte vill ha hemhjälp

men hur skulle det vara om man hade någon form av telefonlinje, där arbetet helt enkelt går ut på

att man kanske ringer 1-2 ggr i veckan och bara pratar med de här äldre, får dem att känna sig

mindre ensamma och genom  telefonsamtalet försöka utvärdera hur de har det ställt där hemma.

Det här är ju ett projekt som kunde finansieras  med hjälp av pengainsamling och bedrivas av

volontärer t.ex. eller de som behöver sysselsättas. Man skulle givetvis behöva kanske en introduktion

av arbetet först och någon form av manual men jag tycker det skulle vara en super idé.  Ett sätt att

finnas där för de äldre utan att man  "prackar på dem något", som de inte önskar. Men ett samtal är

ofta välkommet.(kom ihåg var ni hörde idén först).

______________________________________________________________________________________

 

Bara en tanke jag fick sådär snabbt. Sen när jag ikväll gick hem mötte jag en äldre farbror, en såndär

typisk osynlig farbror..men kläderna såg ut att vara typiskt för begravning och han såg så bekymrad

och ledsen ut. Såklart skenade mina tankar iväg och fick mig att tänka på dessa äldre människor,

det där med att förlora vänner och kära en efter en..det är ju hur sorgligt som helst..speciellt om man 

inte har en familj, eller helt enkelt inte har bra kontakt med sin familj, den yngre generationen. Tanken av

hur ensamt det kan bli, och hur respektlösa och nedlåtande människor kan bete sig mot en..speciellt om

ens minne också har börjat svikta. Att bli äldre är inte enkelt.

 

 

Så en varm tanke till er alla osynliga farbröder och tantor. Jag skall fundera vidare på dendär

kommunikationsidén.