Återblick till förra våren samt denna dag!
Kom för en stund sedan hem från Vasa, var nämligen dit på sommaravslutning
med Österbottens Röda Kors ungdomsutskott. En tradition är att vi far ut på
middag alla tillsammans innan sommaren tar vid. Så från en RK event till nästa,
kan man ju säga. Hade en riktigt trevlig stund där med alla fina typer, kände mig
alldeles varm i bröstet över att just jag av alla människor har fått lära känna dessa
typer. Det känns verkligen fint att ha sitt liv berikat av så fina mänskor!
________________________________________________________________
En person fattades dock. Måste ju erkänna att innan jag kom fram så kände jag
smått ångest över att veta att en person skulle saknas. Det fick mig att minnas
förra vårens sommaravslutning.
___________
När jag kom fram till stället var vi skulle äta middag, ifjol, kände jag mig smått
nervös och smått illamående (vilket jag alltid gör när jag är nervös eller helt enkelt
ska kliva ur min komfortzon). Men när jag såg er, så tittade du mig rakt i ögonen
och du lyste verkligen upp och sa: 'Hej!' Det fick mig att genast slappna av. Jag
blev så lättad av att du var där, för det var så lätt att prata med dig och jag kände
ju inte riktigt någon ännu i utskottet. Du var en person som fick mig att känna mig
verkligt välkommen. Den kvällen när jag for hem, var det med ett leende. Jag hade
fått vara med på den första traditionsenliga sommaravslutningsmiddagen och jag
hade på känn att du skulle komma att bli en riktigt god vän!
___________
Ikväll, så sneglade jag mot en av de tomma stolarna och tänkte på att du borde ha
suttit där. Det gnagde i bakhuvudet hela kvällen trots att det var hur trevligt som helst.
Men när jag for hem, så började det verkligen värka i bröstet igen. Måste ju erkänna att
jag under helgen tänkt en hel del på dig, jag träffade ett par människor från Brittiska RK
och då tänkte jag på Storbritannien och din tid där. Påmindes om ditt glada skratt och
din upprymdhet över att få åka iväg dit. Du är och var en stor inspiration och det är
verkligen inte lätt fastän det redan gått ca 3 månader sedan vi tog farväl.
Jag saknar dig massor Amanda. Du fattas mig.
_______________________________________________
Vill ni göra en god gärning, stöd då cancerforskningen!
_______________________________________________
Ibland händer det mest oväntade,
ett nytänt ljus blåses ut.
De vackra minnena de lever kvar,
fastän saknadens vindar ihärdigt drar.
Dock svårt att acceptera att dagarna går,
att världen fortsätter från var den var igår.
Att ta farväl när livet tar slut,
att säga adjö till en början.
/CM 2016
