Kaffeslurpen
God eftermiddag alla typer,
här sitter jag och sörplar girigt i mig mitt kaffe. Den senaste helgen har sugit så mycket energi från
mig att jag nu går på sparlåga ännu idag. Det kanske låter lite konstigt att varför skulle en vanlig 26-
åring som jag bli så trött och slut av en helg i gott sällskap? Jag menar hur många brukar bli trötta av
det? Är det inte oftast så att man får mer energi när man umgås med härliga människor? Jo, visst är
det så, men nu var det ju en helg som i största del gick på det språk som är svåraste för mig, finskan.
Jag hör knappt det finska språket och sen när det är dålig ljudmiljö kring en så får man koncentrera sig
flera gånger hårdare. Kan ju tillägga att har jag deltagit i något evenemang som gått på svenska eller
engelska och var ljudmiljön har varit ypperlig, då upplever jag oftast att jag endast fått mer energi.
Redan på fredagkväll när vi hade möte vid buffébordet, så krävde det så mycket energi av mig att jag
bokstavligen var nära att somna. Andra hörselskadade vet antagligen precis vad jag pratar om, det
samma kan hända när man är på föreläsningar och man kämpar och kämpar för att hänga med vad
som sägs, men så blir man så trött att man somnar...folk tror man tycker det är tråkigt när verkligheten
är den att man blir så utan krafter. Såna effekter kan mitt osynliga handikapp ha.
Så jag har sovit som en stock de senaste två nätterna och sovit mig igenom 8 st alarm. Känns både
skönt men också pinsamt. Hur ursäktar man sig till sin lärare att man inte dök upp? Säger att man sov?
Den ursäkten brukar inte uppskattas. Men det är verkligheten. Kanske kan vara svårt att förstå och
ibland ifrågasätter jag mig själv också, hör jag faktiskt så här dåligt. Men svaret kommer oftast i sånda
där fleradagars återhämtningsfas samt ökad tinnitus.
Ska nu fortsätta sörpla i mig mitt kaffe och öva mig lite på franska glosor och annat som kan vara bra
att kunna ifall man vill bli godkänd i franska proven.
