När man sitter fast.
Ja, nu har jag ju inte fastnat någonstans fysiskt.. utan kanske lite mer psykiskt. Det
är så att en skoluppgift har känts helt omöjligt att fixa ihop. Hur jag än har tänkt på
det och försökt se det som den enkla uppgift det är så bara gick det inte. Jag försökte
lura hjärnan genom att ta små babysteg och skapa ett dokument, namnge det, sätta in
kapitel..sådant som man kan göra. Men nej det funkade inte, fick tillsist se en klass-
kamrats uppgift för att få en ide, det började kännas litegrann som att det kanske inte
var så omöjligt ändå eller så tråkig som den kändes.
Plötsligt kom jag på var felet satt.. jag hade tänkt flera gånger att jag borde skriva en
såndär kort lista med innehållet i min skoluppgift och vart i arbetet man sätter det,
men jag började störa mig på att jag inte kom på vad det rätta order för det var, eftersom
jag inte kunde se den mentala bilden av hur det skulle se ut. En blockering helt enkelt.
Idag, efter att ha försökt förmå mig hela veckan att skriva åtminstone introduktionen, så
kom jag på att man kan kalla det för uppsatsens skelett. Sen kunde min briljanta kompis
ge mig det rätta ordet: DISPOSITION och då vet ni, då lossnade min blockering och på
5 minuter så hade jag fixat ihop en disposition och en timme senare hittat en perfekt artikel
att använda samt skrivit ihop min introduktion.
Imorgon kommer jag att färdiställa denna förbannade uppgift som stressat mig indirekt
då jag inte kommit någonvart med den. Men det blir nog bra hörni.
