camillellen.blogg.se

En lång men riktigt bra dag börjar närma sig sitt slut.

Det som kan ännu sägas förrän jag börjar sova är följande:

 

* Hipp Hipp Hurra för broshan som fyller år (+ flera vänner)!

* Varit med pappa till Tammerfors idag för att träffa en öronspecialist.

  En jättetrevlig och saklig läkare som rätade ut en hel del frågetecken.

  I slutet av maj får jag veta, efter att arbetsteamet haft möte, ifall ett cochlea

  implantat passar åt mig eller om vi tar det först om/när jag börjar höra

  sämre.

 

 

* Fick också veta att jag måste ställa om min hörapparat(er) ännu, eller eventuellt

  få en ny, samt andra hjälpmedel för att underlätta för mig i arbetet. Har tydligen

  inte apparaten helt bra ännu, trots att jag själv trott det. Jag är väldigt imponerad av

  dagens teknik och av hur man kan mäta vad och hur mycket man hör. Om ni 

  visste hur skönt det är att prata med någon som faktiskt lyssnar och som 

  verkligen vill se till att man får det bättre. Jag vill inte klaga på den vård jag

  fått de senaste 20 åren, men om inte resurserna finns på (svenskt håll) så

  klart det märks när man äntligen får sig själv remitterad till en specialist. Vilken

  service det var och vilket bemötande, trots att man var svenskspråkig. Mest glad

  är jag nog för de sakliga svaren och förklarningarna som får en att förstå bättre.
  Men även glad för att någon säger att de kommer att skicka rekommendationer till

  min egen läkare vad jag behöver och varför. För hur skall jag kunna veta att jag

  behöver något som jag inte ens vet existerar? Eller hur ska jag kunna veta att jag

  behöver få  vissa toner höjda på min apparat, som jag inte ens vet att jag har problem

  att  höra? Det e ju svårt att veta om den saken ALDRIG har testats.

 

 

* Det blir ju trots allt billigare för staten om de sköter om unga (alla) hörselskadade

  ordentligt,  för då e det ju större sannolikhet att man klarar av att vara i arbetslivet

  så mycket bättre och så mycket längre, att inte behöva kanske (som jag hört alltför

  många historier om) sjukpensionera sig. Man måste ju se på saker på lång sikt.

 

 

____________________________________________________________

Kan ju tillägga att man kanske inte märker så lätt att jag hör rätt dåligt, 

men jag märker det själv, speciellt sedan jag började arbeta. Det krävs så

mycket energi för att jag skall kunna höra och jag blir ofta helt slut.  Dessutom

är mitt arbetsspråk inte detsamma som mitt modersmål, och det har jag ju valt

själv, men det tar också mycket energi från mig. Sen  underlättas det ju inte av

att kollegorna inte förstår sig på unga hörselskadade personer. Det är svårt att

förstå kanske att någon som e så ung som jag faktiskt inte hör alltid när

ringklockorna ringer eller kanske inte hör när jag pratar i telefon. Oftast får jag höra

irriterade suckningar när jag hamnar att ge över telefonluren eller så. Men ja, skulle

man få någon slags hörhjälpmedel för att underlätta så skulle det vara fantastiskt.

 

När jag började jobba, så gick de första tre månaderna egentligen ut på att: sova,

jobba och äta --> repeat. Jag var så trött för jag lärde mig att läsa språket på läpparna

samt lärde mig en hel del nytt. Men det där aktiva lyssnandet, det e nog det som mest

tar på ens ork. Jag lyssnar och lyssnar, börjar någon hosta, pipar någon maskin eller

ringer det i någon klocka. Sen att också lyssna på patienter och kollegor, viktigt och

nödvändigt men även det väldigt påfrestande. Som en person med normal hörsel, så

tänker man nog inte på dessa saker på samma sätt. Jag älskar mitt jobb, men jag vill

orka. Sedan att vara medveten om att jag kan vakna upp en dag och vara döv. Allt e

möjligt vilket jag insett efter en händelse var hörseln försvann helt för några minuter för

något år sedan. Men skönt att veta att tekniken har gått fram helt otroligt mycket sedan

jag föddes.

Att vara ung hörselskadad, e faktiskt inte helt enkelt. Det går ju, man lär ju sig och anpassar

sig men tyvärr hamnar man ofta att stå på sig sjukt mycket. Säga emot när någon trycker

ner en, eller kräva att man ska få svar på frågor eller slippa på vidare undersökning. Hörseln 

är ju en av våra viktigaste sinnen, så jag hoppas verkligen att ingen tar sin hörsel för givet, för

vet ni, en dag kan ni vakna upp till en total tystnad.