camillellen.blogg.se

" Egentligen är jag ingen särskild person, bara en i mängden som märks"

En lång dag

Publicerad 2016-05-02 21:21:27 i Allmänt, Historien om Camilla, Hörsel,

En lång men riktigt bra dag börjar närma sig sitt slut.
Det som kan ännu sägas förrän jag börjar sova är följande:
 
* Hipp Hipp Hurra för broshan som fyller år (+ flera vänner)!

* Varit med pappa till Tammerfors idag för att träffa en öronspecialist.
  En jättetrevlig och saklig läkare som rätade ut en hel del frågetecken.
  I slutet av maj får jag veta, efter att arbetsteamet haft möte, ifall ett cochlea
  implantat passar åt mig eller om vi tar det först om/när jag börjar höra
  sämre.
 
 
 
 
* Fick också veta att jag måste ställa om min hörapparat(er) ännu, eller eventuellt
  få en ny, samt andra hjälpmedel för att underlätta för mig i arbetet. Har tydligen
  inte apparaten helt bra ännu, trots att jag själv trott det. Jag är väldigt imponerad av
  dagens teknik och av hur man kan mäta vad och hur mycket man hör. Om ni 
  visste hur skönt det är att prata med någon som faktiskt lyssnar och som 
  verkligen vill se till att man får det bättre. Jag vill inte klaga på den vård jag
  fått de senaste 20 åren, men om inte resurserna finns på (svenskt håll) så
  klart det märks när man äntligen får sig själv remitterad till en specialist. Vilken
  service det var och vilket bemötande, trots att man var svenskspråkig. Mest glad
  är jag nog för de sakliga svaren och förklarningarna som får en att förstå bättre.
  Men även glad för att någon säger att de kommer att skicka rekommendationer till
  min egen läkare vad jag behöver och varför. För hur skall jag kunna veta att jag
  behöver något som jag inte ens vet existerar? Eller hur ska jag kunna veta att jag
  behöver få  vissa toner höjda på min apparat, som jag inte ens vet att jag har problem
  att  höra? Det e ju svårt att veta om den saken ALDRIG har testats.
 
 
 
* Det blir ju trots allt billigare för staten om de sköter om unga (alla) hörselskadade
  ordentligt,  för då e det ju större sannolikhet att man klarar av att vara i arbetslivet
  så mycket bättre och så mycket längre, att inte behöva kanske (som jag hört alltför
  många historier om) sjukpensionera sig. Man måste ju se på saker på lång sikt.
 
 
____________________________________________________________
Kan ju tillägga att man kanske inte märker så lätt att jag hör rätt dåligt, 
men jag märker det själv, speciellt sedan jag började arbeta. Det krävs så
mycket energi för att jag skall kunna höra och jag blir ofta helt slut.  Dessutom
är mitt arbetsspråk inte detsamma som mitt modersmål, och det har jag ju valt
själv, men det tar också mycket energi från mig. Sen  underlättas det ju inte av
att kollegorna inte förstår sig på unga hörselskadade personer. Det är svårt att
förstå kanske att någon som e så ung som jag faktiskt inte hör alltid när
ringklockorna ringer eller kanske inte hör när jag pratar i telefon. Oftast får jag höra
irriterade suckningar när jag hamnar att ge över telefonluren eller så. Men ja, skulle
man få någon slags hörhjälpmedel för att underlätta så skulle det vara fantastiskt.
 
När jag började jobba, så gick de första tre månaderna egentligen ut på att: sova,
jobba och äta --> repeat. Jag var så trött för jag lärde mig att läsa språket på läpparna
samt lärde mig en hel del nytt. Men det där aktiva lyssnandet, det e nog det som mest
tar på ens ork. Jag lyssnar och lyssnar, börjar någon hosta, pipar någon maskin eller
ringer det i någon klocka. Sen att också lyssna på patienter och kollegor, viktigt och
nödvändigt men även det väldigt påfrestande. Som en person med normal hörsel, så
tänker man nog inte på dessa saker på samma sätt. Jag älskar mitt jobb, men jag vill
orka. Sedan att vara medveten om att jag kan vakna upp en dag och vara döv. Allt e
möjligt vilket jag insett efter en händelse var hörseln försvann helt för några minuter för
något år sedan. Men skönt att veta att tekniken har gått fram helt otroligt mycket sedan
jag föddes.
 
Att vara ung hörselskadad, e faktiskt inte helt enkelt. Det går ju, man lär ju sig och anpassar
sig men tyvärr hamnar man ofta att stå på sig sjukt mycket. Säga emot när någon trycker
ner en, eller kräva att man ska få svar på frågor eller slippa på vidare undersökning. Hörseln 
är ju en av våra viktigaste sinnen, så jag hoppas verkligen att ingen tar sin hörsel för givet, för
vet ni, en dag kan ni vakna upp till en total tystnad.

Kommentarer

Postat av: Heléne Larsson

Publicerad 2016-05-02 21:36:58

Märkte också av min dåliga hörsel allt mer när jag började arbeta. Tidigare när jag studerat har jag använt teckenspråkstolk och jag trodde nog ibland att jag hörde bättre än vad jag egentligen gjorde. Efter fem år med olika typer av arbeten där det varit mycket talad kommunikation jobbar ja sedan ett par månader tillbaka som handlggare mot döva, så skönt att kunna avlasta hörsel lite.

Spännande med CI utredning. Är du beredd att ta en operation om du får klartecken?

Svar: Jo att avlasta sig själv är nyttigt :) Nu gäller e främst ifall jag skulle få ett CI till mitt döva öra, men troligtvis får jag inte den nu eftersom de misstänker att jag egentligen bara skulle höra ljud men inte kunna urskilja prat eller lyssna på musik. Men ett helt team skulle diskutera saken ännu. Skulle jag få ett ja, så tror jag nog att jag skulle våga språnget. Har ju inget att förlora.

Mitt hörande öra är ännu så bra så där blir det nog inget ännu, skulle jag drabbas av bestående plötslig dövhet eller min hörsel skulle försämras radikalt så skulle det bli op snabbt (troligen senast då för båda öronen) eftersom ingen i min närhet behärskar ju teckenspråk och jag har inte blivit beviljad någon form av tolkning (varken skriv eller tecken) ännu. Processen för att höra e ju rätt lång (vilket du vet), men det är bra att veta vad man ska göra ifall den dagen kommer. Skönt att någon vågar berätta och förklara för jag levde under en sån stress när man inget visste. :)

Men blev så glad av att de faktiskt bekymrade sig över att jag inte får ut max av min hörapparat och vill se till att jag får det. Har aldrig mött på någon som brytt sig så. Så tror det blir bättre från och med nu. :)
Camilla

Postat av: Josefin H

Publicerad 2016-05-03 09:07:55

Kul att höra att du känner att du fått bättre vård i Tammerfors! Jag själv upplevde ju också tyvärr brister innan jag kom dit (och dit kom jag pga de i Sverige sa att jag borde få CI-remiss). Precis som du skriver finns de saker som de inte riktigt verkar vara medvetna om i Vasa. Men man ska väl inte gruva sig över gammalt, jättekul att du får bättre hjälp och mer kunskap nu! :) Om du har någon fundering över CI är det bara att fråga. Jag kanske ställer några frågor till dig istället om hur det är att studera på engelska - ska nämligen göra det i höst och nog är man ju lite orolig för hur det ska gå då man inte hör sådär jättebra... Kämpa på med jobbet, jag har alltid beundrat dig som kanske inte alltid valt den lättaste vägen!

Svar: Jo, det var verkligen en fin upplevelse i Tammerfors, synd att det som sagt skall räcka ca 20 år innan man får den vård och bemötande man kanske behöver. Men måste försvara de i Vasa litegrann, för de har inte resurser och jag tror mycket av orsakerna till att deras gnista inte existerar är för att de inte får det stöd de behöver för att göra ett fantastiskt jobb, och bättre sent än aldrig (att komma iväg). De får dock pluspoäng eftersom Vasa tog emot mig med öppna armar när jag som liten hade en annan öronläkare som tyckte vi kunde ta kontakt ifall jag får problem (ett nästan dövt barn som inte får ens hörhjälpmedel som får ta kontakt senare vid behov, det är fel). Det som är sorgligt överlag är att det e finns sånahär skillnader på den svenska och finska vården, men ja det e väl resurserna som e orsaken.
Jodå, har jag funderingar över CI (om och när det blir aktuellt) så kommer jag nog att bombardera dig med en massa frågor. ;) Jag själv är väldigt amazed över att se hur pass bra hjälp du fått av din CI, tekniken e ju fantastiskt och bra att du fick hjälp!

Fritt fram att fråga om det är något du undrar över just med att studera på engelska, det är en utmaning men inte omöjligt. De första veckorna kanske e lite mer utmanande innan man blir "bekväm" med språket. Men det kommer nog att gå bra :)

Vad fina ord Josefin, tack ska du ha, du e för gullig! :)
Camilla

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Camilla

Jag är en Finlandssvensk typ som traskat runt här på jorden i sisådär 27 år. Jobbar som sjukskötare och även som oberoende återförsäljare av Forever Living Products. Studerar en Master's in Global Health Care (2016) och hoppas på att i framtiden skriva en PhD. ___________________________________ Jag sitter också med i Finlands Röda Korsets Riksomfattande ungdomskommitte samt även med som suppleant i Föreningen HiA - Hörselskadade i Arbetslivet. Är även aktivt med i IFHOHYP- International Federation of Hard of Hearing Young People. ___________________________________ Tycker om att resa och uppleva andra kulturer. Lite av en sportnörd och älskar musik. ___________________________________ Ni kan även följa mig på Instagram @Camillellen. ____________________________________ Hjärtligt välkomna till min mångsidiga blogg, om allt mellan himmel och jord. __________________________________ Gå gärna in och kika på min webbshop http://myaloevera.se/camillam

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela