camillellen.blogg.se

 

Idag känns det som att jag tagit det rätt lugnt, men jag fått en hel del uträttat

måste jag ju säga. Att få mycket uträttat utan att känna sig stressad, det är

skönt. Har faktiskt fått påbörjat julklappshandeln (no stress december -yes

please). Dessutom har jag svarat på en hel del meddelanden och telefonsamtal

eftersom mina klasskamrater frågat tips angående en kurs..där vi räknar. Jag

har redan avlagt den kursen och fick faktiskt fullpott..det skulle nog aldrig mina

gamla mattelärare trott. Jag läste nyligen att om man tror att man inte kan något,

så kan man ju ofta det inte heller, men oftast tror de flesta att de är fantastiska

människor, ända tills man börjar skolan, för då börjar ens kunnande ifrågasättas.

Att man blir klassificerad som icke-kunnig i t.ex. matematik kan ju faktiskt bero 

på läraren och inte på dig själv.

______________________________________________________________

 

Men vem skulle tro att man faktiskt kan klara det, eller att man kan om man

hela tiden får betyg som säger det motsatta? Eller om man hela tiden får höra:

du förstår inte, du kan inte osv? Ett bra exempel på att ens kunnande inte alltid

är problemet är t.ex. en händelse jag hade i gymnasiet. Jag var tvungen att ha

en finskalärare som mobbade mig, som psykade mig och som fick mig att må

dåligt. Jag blev just och just godkänd i denne lärares kurser, men EN period fick

jag gå med en annan lärare och plötsligt höjdes mitt vitsord  med flera steg.. är

det då månne mitt kunnande eller läraren som det beror på? Kan ju tillägga att

den lärare som betedde sig dåligt så vägrade tro att jag kunde ha klarat av finskan

i studentexamen varpå hen kontrollräknade poängen 3 ggr inför de preliminära

svaren, och efter det sade hen ännu åt mig: tro inte att du klarade det, det kan ju

inte stämma.

 

Sånt beteende får en att tvivla på ens kunnande, men ibland är det dags att

move on och tro på sig själv. Fyra år efter att jag gick ut gymnasiet bestämde

jag mig för att nu är det dags att ta itu med finskan och lära mig det, varpå jag

började jag jobba i ett finskt sjukhus. De första tre månaderna var minsann

utmanande. Men idag kan man inte tro att jag är den samma person som inte kunde

finska och som inte borde få godkänt i studentexamen. Idag förstår jag finska helt bra,

jag kan skriva och prata helt okej. Visst man hör en massa fel och uttalen är typiskt

finlandssvenska/utländska. Men människor förstår mig. Min finska är så okej att

jag klarar av att studera ett nytt språk med finskt material och jag känner inte att det

skulle vara ett problem alls. För 8 år sedan skulle jag aldrig ens i min vildaste fantasi

kunnat tro att den dagen skulle komma.

 

 

 

____________________________________________________________________

Anyhow, jag har även läst en hel den senaste tiden, en av mina favoritböcker

just nu är Stefan Sebös bok: Bruksanvisning för ett bättre liv. Jag har läst

den två gånger denhär veckan samt gjort uppgifterna i den. Boken är väldigt

lättläst och den innehåller bra verktyg för hur man kan börja ändra sin tankegång

etc. Det fascinerar mig väldigt mycket. Jag har dessutom tänkt mig att idag

skall jag avsätta lite tid för att strukturera och planera mitt liv. Sätta upp mål,

delmål, kanske en budgetplan etc. Det mesta tenderar att bli mera klart och

verkligt för  en när man skrivit ner det. Det som jag också gillar med boken är

ju att han verkligen poängterar vikten av att ta sig tid att göra sånt man tycker

om. Läs böcker, motionera gör saker som får dig att bli glad. Det gäller att ha en

balans i livet, mellan sina mål - vänner - familj.

 

 

Jag försöker faktiskt läsa mera nu, än vad jag gjort de senaste åren. Jag saknar

de stunder jag brukade ha då jag förlorade mig in i bokens värld. Så det är ett mål

att jag ska börja läsa mer. Hursomhelst, jag har skaffat ett häfte var jag skriver ner

böcker jag vill läsa, bara för att alltid ha lite koll på vad jag har läst och vad jag vill

läsa.