Psykisk hälsa
Idag tänkte jag ta upp något jag gått omkring och funderat på en tid,
för ett tag sen så pratade vi på Träffpunkten om ämnet: Psykisk hälsa.
Psykisk hälsa är ett ämne som tas upp mer och mer, eftersom det har
under många år varit något som är typ tabubelagt man diskuterar helt enkelt
inte vare sig psykisk hälsa eller ohälsa. X3m har också tagit upp en del om
psykisk ohälsa som en del av projektet #sekasin vilket kan vara värt att gå
in och läsa, för att upplysa er själva om allt från social fobi till psykos osv.
____________________________________________________________
Enligt normen så skall man ska inte gå och bli deprimerad eller man skall
inte drabbas av psykos eller man skall inte vara bipolär. Vadå man skall inte?
Det är ju absolut ingenting man kan välja, lika lite som att du kan välja ifall du
skall få diabetes eller ifall dina njurar börjar svikta, eller ifall du får influensan.
Psykisk ohälsa har på sikt inverkan på din fysiska hälsa, därför är det ju av
största vikt att man tar det på allvar, att man får behandling men också att ingen
skall behöva känna att det här bör vara hemligt eller tabu att man drabbats av
det. Sök hjälp i tid, lämna inte och fundera fram och tillbaka ifall du nog ska fara,
Better safe than sorry, säger jag bara. Har du "bara" t.ex. en mild depression så
kanske du hinner få hjälp i tid innan det utvecklas mer. Onödiga kommentarer som
att din depression e nog kanske inte riktigt på riktig eller du e ju för glad för att vara
deprimerad, det är så man blir nekad. Det är så människor nekar DIN sjukdom, som
de absolut inte vet något om. Ingen vet hur du mår när du t.ex. är hemma och ingen
vet om den ångest du kanske känner.
Men hur skulle de kunna veta det, om du inte berättar? Men det kräver ju givetvis
att man känner att man kan berätta, kanske också att de som står en nära har en
öppenhet för psykisk ohälsa. Berättar du att du har reuma eller något annat, så är
det mer begripligt, men säger du att du har kronisk smärta i själen, då kanske du
inte alltid blir tagen på allvar. Det är här det måste bli en förändring. Vi människor
måste börja inse att psykisk ohälsa är verklig och att den måste bli tagen på allvar
från första stund. Man måste ju dock mötas halvvägs i kommunikationen.
Men något vi kan komma ihåg är ju att de osynliga sjukdomarna/handikappen såsom
reuma eller hörselskador har varit oaccepterade länge för att de just inte har synts,
men idag har det blivit bättre och man tar bättre notis om dem. Så personligen tror jag
att snart kommer även psykisk hälsa vara något man månar mer om att alla ska ha,
något man inte försöker dölja ifall någon lider av psykisk ohälsa.
___________________________________________________________________
En person sade, när vi diskuterade ämnet, att det är så svårt för ångest är ju inte
mätbart. Det fick mig att fundera, för smärta, det mäter vi med hjälp av en linjal och
vi använder numrorna 1-10 för att utvärdera DIN smärta. Smärta är ju också något man
mäter utifrån DIN upplevelse av den. Varför skulle man inte kunna använda samma
verktyg på ångest? Ångest är ju något DU upplever, jag kan ju absolut inte veta hur
svår din ångest är just nu. För så vitt vad jag har förstått så kan man ju ha olika nivåer
av ångest, den där ångesten när man känner en otrolig obekvämlighetskänsla i kroppen
och sen den där ångesten när det känns som att man kommer att explodera inifrån.
Jag tycker personligen att man kanske kunde försöka utarbeta något verktyg, att man
använder en så kallad ångestlinjal och på basis av var man ligger borde man få någon
form av stöd vare sig det är medicinering eller kanske det är att man har något annat
verktyg (jag e tyvärr inte så insatt i hur man hjälper någon med ångest, ännu). Men jag
ser inte hur man inte skulle kunna använda liknande verktyg som vid smärta.
Det som vi bör påminna oss själva om samt andra, är att de med psykisk ohälsa mår
verkligen inte bra. De behöver sina vänner och familj.Det kanske känns jobbigt för dig
att din kompis hela tiden är så negativ eller att din kompis inte vill komma med ut, men
DU BEHÖVS. Lämna inte din kompis eller familjemedlem i sticket, försök ge ditt stöd eller
uppmana dem att söka hjälp. Psykisk ohälsa är inget som behöver vara tabu, det är något
som bör tas på allvar. Det finns hjälp att få, och man bör söka hjälp men liksom med andra
sjukdomar så har man ibland bättre perioder och ibland sämre. Detta kan ju också leda till att
man tvekar att söka hjälp eftersom man har de bättre perioderna nu som då.
Personligen, så blir jag ledsen när jag ser att människor som drabbas av psykisk ohälsa inte
tas på allvar eller att människor (också de inom vårdyrket) inte riktigt lyssnar. Jag försöker
personligen alltid själv diskutera med mina patienter och berättar att det är vanligt att man söker
hjälp. För ofta kanske man känner sig ensam eller som att man är den enda som inte har
psykisk hälsa. Detta beror ju just på det, att man inte pratar öppet om psykisk ohälsa. Jag har
också märkt att när man bekräftat att många söker hjälp och att det är mer vanligt än man tror
då har tröskeln för att söka hjälp genast blivit lägre.
Och ja, ALLA upplever någon gång under sin livstid psykisk ohälsa. Det är ju inte något
som känns roligt eller något man tror skall drabba en, men att man drabbas någon gång
under sin livsstid, det är nästan så gott som fakta och det är helt okej.
Vad har ni för tankar kring psykisk hälsa/ohälsa?
